Mindful vår
När jag, på jobbet, glatt basunerar vårens ankomst och alltings uppvaknande, får jag svaret: ”Ja, men det ska bli kallt till helgen.” Min vän kontrar också utifrån egot: ”Ja, men det blåser kallt.” Försöker på ICA så lite vårglädje. Kassören svarar: ” Ja, men jag hinner inte gå ut.” Och han får medhåll av kille bakom mig, med korgen full av fryst snabbmat: ” Den går för fort.”
Hos Homo Modernus är det alltid något som skaver, hon kommer sällan till ro. Egot söker, begär hela tiden något nytt, hastar till nästa ögonblick och närs av distraktion. Det illusoriska egot som upplever separation och diskriminerar – dömer följdaktligen. Och när allt äntligen verkar under kontroll och på plats är vi rädda att förlora det. I Asien kallar man denna ohållbara livsstil – samsara.
Det är en existensiell känsla av att någonting ”ofördelaktigt är i vägen” och att ”någonting fattas ”, ”om bara det här inte var si eller så” – då skulle allt vara bra. Egot gillar motstånd och det är i denna mylla det växer okontrollerat.
Dock är som bekant det egostyrda medvetandet endast en liten del av sinnet. Vilket stort som oceanen, innehåller alla våra känslor, tankar, impulser samt sinnesintryck och därmed avgör hur vi mår. Detta stora ”Självet”är, och utan begär, icke-dömande, ser saker såsom de verkligen är, samt egolöst. Ett näringsrikt varmt hav, där under ytan det alltid är stilla och där kärlekens strömmar för med sig glädje.
Här finns, som den indiska kulturen lärt oss – vittnet. Det som ser dina tankar, alltid är vaket och ren medvetenhet; din sanna natur. I denna tomhet finns ingen jobbig ackumulerad, personlig ”historia” eller fasthållande. Ingen observatör, bara observerande, ingen iakttagare, bara iakttagande och förankring i nuet.
Egot avskyr nuet och drar sig då genast tillbaka. Så: Stanna upp, se blommans varande, hör bäckens porlande, känn ömmande vårluft mot vintertrött ansikte, upplev ljudet från fåglars landande i vatten och tystnaden bakom allt. Nu är du vid porten, till det rum där din sanna naturs stilla, stabila ljus- och livslåga ständigt brinner, utan att konsumeras och dit inte ens vårvinden når…
”På våren blommorna och på hösten månen.
På sommaren en uppfriskande bris och på vintern snön.
Vad mer kan jag begära? Varje timme är för mig en timme av glädje.” – Zen
Skrivet av Lars-Erik Wallner, mindfulnessinstruktör